Igår genomfördes en demonstration emot en reklamkampanj, där ett visst parti i Sverige bad om ursäkt för röran runt det importerade tiggeriet.

Denna demonstration som slutade med skadegörelse, då demonstranterna rev ner reklamen, var inget annat än en demonstration i disrespekt för demokratin och yttrandefriheten, tysta din meningsmotståndare och tvinga alla andra till självcensur.. det var vad jag såg i alla fall.

Och jag har bara ett par saker att säga till alla som var där och ”demonstrerade”.
Grattis, ni gick rätt i fällan, ni har i.o.m ert agerande har förutom att bekräfta bilden som era meningsmotståndare vill måla upp av även skapat internationell publicitet för partiet som inte kan mätas i pengar, läste även att en journalist från ett alternativt media vart misshandlad under denna manifestation, något som inte direkt skapar sympatier för er.

”Yttrandefrihet får inte kränka.”

Dessa ord har jag fått höra från släkt och vänner när jag argumenterar för total yttrandefrihet.

Och jag tänker här förklara varför vilkorad yttrandefrihet inte kan existera.

Sanningen svider.

Låt oss bara klargöra en sak, sanningen kan svida, och det kan upplevas som en kränkning att få veta att man haft fel hela tiden.

Skall vi trippa på tå och linda in sanningar i bomull så kommer vi aldrig att kunna få en frisk debatt, kalla en spade för en spade.

Min sanning är inte din sanning.

Detta är en av de få saker som jag faktiskt kan kalla för en sanning, resten är bara subjektiva tolkningar.

Tar du t.ex islamistens sanningar, för dom är Koranen och haditerna sanning, och den ända riktiga sanningen, för en troende kristen är Bibeln den ända sanningen, och samma gäller för alla, varenda en av oss springer omkring igenom livet med vår egen version av sanningen, och att få sin sanning ifrågasatt kan kännas, ja kränkande.

Din lättkränkthet kränker min frihet.

Jag har hela livet vart libertarian, något vänstervriden, men fortfarande en libertarian.
Ända sen barnsben har jag haft svårt för auktoriteter och svårt för att förstå varför det dagliga livet är så bestämt av omgivningen.
Jag tror på det personliga ansvaret, både för sig själv och för sina medmänniskor, men för att det skall fungera så krävs det en ömsesidig respekt för varandras ideologier och sanningar.

Men om en person skall använda sin kränkthet som vapen så kan jag inte förstå mig på den personens sanningar, och samtidigt visar inte den personen respekt för mina ideal, och således förtjänar den inte den tillbaks.

Kränktheten som vapen.

Det är här vi hamnat idag, personer som säger sig företräda en viss grupp använder kränktheten som vapen för att tysta de sanningar som inte passar dom.

Således självcensureras dessa sanningar och skapar en frustration hos de som är av en annan mening än de som använder sin kränkthet för att kränka andras friheter och detta mina vänner, detta är det som är grogrund för rasism och hat mot den folkgruppen som förtrycker en igenom sin egen kränkthet.

Således mina vänner kan jag inte acceptera att några åsikter som helst är fel eller skall censureras, om en åsikt är dum nog, så faller den på sin egen dumhet, däremot om vi motarbetar den med våld, då ger vi den legitimitet och spridning.

/Cristian Herrera