Det var tänkt att jag i söndags skulle skriva en artikel om mina reflektioner om varför SD:s stöd växer i Sverige och jag ville även undersöka påståendet om att många utlänningar sympatiserar med SD, men då jag inte han dyka tillräckligt djupt så får jag bordlägga den artikeln tills jag har mer hands om fakta, så därför kommer jag att skriva om något som jag har tänkt länge och ofta använt i meningsutbyten. nämligen att jag anser att vi måste sluta gnälla om våra rättigheter.

Så trött på alla som gnäller om allas rättigheter.

Idag verkar det vara mer regel än undantag att diverse s.k. minoriteter skall försöka skaffa sig fördelar i samhället igenom att gnälla om sina rättigheter.

Det pratas mycket om s.k. inkluderande åtgärder och positiv särbehandling, som om dessa s.k. minoriteter skulle vara mer värda än andra.

Låt oss se vad särbehandling betyder i praktiken.

Ur en Darwinistisk synvinkel så skall man försöka ta sig alla fördelas som man kan för att bättra sitt leverne och öka sina chanser till fortplantning, ser man på vad detta betyder så ger man alltså dessa s.k. minoriteter fördelar som inte resten av befolkningen får, man tävlar alltså på olika villkor, må det vara kvinnor, muslimer, svarta, hbtq-personer eller muterade hamstrar och vi har skattefinansierade diskriminerings byråerskattefinansierade diskriminerings byråer som ställer upp för dig som är i minoritet, medans vi andra får stå där, kanske med en mångårig utbildning och kliva åt sidan för någon som kanske inte är den bäst lämpade personen för uppgiften.

Några exempel, Donna från RonnaDonna från Ronna vart nyligen underkänd efter 4 månaders förlängning av aspiranttiden, detta skyller Donna på diskriminering p.g.a. sin slöja!

Polisen har nyligen blivit uppmärksammade för att de har diskriminerat bort män ifrån polisutbildningendiskriminerat bort män ifrån polisutbildningen och detta rimmar dåligt med att en kvinna i slöja vart underkänd, trots förlängd aspiranttid, för det kan väl aldrig vara så att hon inte klarade kraven?

Brandkåren i Malmö har ett tag aktivt jobbat för att ”öka mångfalden” i kåren vilket har lett till en förkortad utbildning för vissaförkortad utbildning för vissa, sänkta krav för att kvinnor skall klara demsänkta krav för att kvinnor skall klara dem och att en kille som var dömd för rån och våldtäkt nu skall jobba inom brandkårenen kille som var dömd för rån och våldtäkt nu skall jobba inom brandkåren.

Även här, Brandkåren är en arbetsplats där man ansvarar för varandras liv och där det är extremt viktigt med en stark sammanhållningstark sammanhållning, och därför är det viktigt att bäst lämpade person är på plats, oavsett om det är en svart, vit grön lila man/kvinna/trans/kattunge eller vad det nu än må vara.

Min fråga är: vad är viktigast?
Rädda liv eller mångfalden?

En intressant debatt i riksdagenEn intressant debatt i riksdagen behandlar just detta ämne..

Jag tror att desto mer invandrare integrerar sig, desto mer kommer ni att se oss i svenskdominerade yrken, utan diskriminerande åtgärder som kvotering.

Låt oss titta på minst 40% kvinnor i bolagsstyrelsen..

Vad händer i en styrelse med 70% kvinnor? Skall det tvingas in män i de styrelserna?

Detta skapar endast orättvisa villkor och en sämre service för alla, rätt person på rätt plats, kompetens och lämplighet skall styra, inte vad du har mellan bena, sexuella preferenser eller etnicitet, de sakerna är totalt irrelevanta då man är där för att göra ett jobb!

Varför skall vi män utbilda oss när de bra jobben kvoteras till kvinnor?

Ingen skall behöva särbehandlas

I min värld skall ingen behöva särbehandlas, den s.k. positiva särbehandlingen skapar endast motsättningar i vissa arbetskårer.

Jag har själv jobbat i en hel del yrken, och ibland när jag frågat om vad en viss person gör där, har jag fått viskat i mitt öra ”inkvoterad”.

Så, de som gör att jag kan känna mig ovälkommen på en arbetsplats är faktiskt de som tar besluten om inkvotering.

Jag som svartskalle har kämpat hårt, hela mitt liv för att nå resultat och aldrig bett om särrättigheter, skulle någon behandla mig på det sättet för att jag är mörk skulle jag ge dom en rak höger.

När jag kommer in på en arbetsplats tänker jag idag, ”hur många av de som inte känner mig har som första tanke att jag är inkvoterad”?
Detta leder till att jag jobbar trippelt så hårt för att bevisa att jag inte är någon djävla kvävande inkvoterad gnällspik.

Är detta att skapa gemenskap?
Att sådana som jag skall kämpa extra hårt, först för att komma in, sen för att bevisa att man inte är en inkompetent inkvoterad människa?
Det är diskriminering både för oss som kämpar och för alla inhemska Svenskar och män överlag.

Ingen skall klappa mig på huvudet!!!

Sluta gnäll om rättigheter!

Därför säger jag, du har inga rättigheter, endast skyldigheter.

  • Du är skyldig att visa alla respekt, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning.

  • Du är skyldig att alltid göra ditt bästa.

  • Du är skyldig att kämpa för ett bättre samhälle för alla, inte bara för ”minoriteterna”.

  • Du som ”minoritet”, har en skyldighet att anpassa dig och visa alla runt dig samma respekt som du förväntar dig.

  • Du är skyldig att bemöta alla människor på samma villkor, tills dess att de bevisat om de inte förtjänar det.

Och slutligen om du är medborgare.

  • Du är skyldig att jobba för landets bästa.

  • Du är skyldig att jobba för dina landsmäns bästa, både infödda och utlandsfödda.

Om alla följde sina skyldigheter så skulle inte rättigheter behövas och den s.k. diskrimineringen försvinna.

Så kom inte till mig och gnäll om rättigheter, för det ända du kommer få av mig är att bevisa att du förtjänar din position så får du den platsen.

För jag skiter fullständigt i om du är svart,vit,grön,rosa,man,kvinna,något mitt emellan,muslim, kristen, new age, shaman, asa-guds dyrkare, visa respekt och du får samma respekt tillbaks.

Igenom att gnälla om rättigheter så förlorar du all respekt från mig i alla fall..

 

Tack för ordet