Seriöst!

Jag börjar ruttna lite på allt "söker den rätta", "hitta nån att dela livet med" tjafs som man får höra.
Det är fan patetiskt!!!

Jag är singel, och även om jag har haft förhållanden så har jag vart singel mentalt!
Liksom inte fastnat ordentligt, utom för en, men hon stack efter att ha försökt få mig i ett förhållande i 4 och ett halvt år, "so, I don't blame her".

Men inte fan gnäller jag för det.
Däremot är det jobbigt med allt folk som tycker synd om en för man e singel.

Tyck inte det!!
Jag är singel, jag trivs med det.
Det kan vara lite ensamt ibland på kvällen, men det är skönt att slippa ta hänsyn till någon annan.

ok, en liten vs lista då!!
fördelar singel:
Kan festa loss utan att ta hänsyn till någon annan
Kan bli hemsläpad, släpa hem av med vem man vill!
Inga krav, inget gnäll!!
Ingen som lägger sig i ditt liv.
Man får tid över till saken man VILL göra.
Ingen som är svartsjuk för att andra flirtar med en.
Man slipper smyga för att partnern sover.
Kommer hem när man vill, om man vill!
ad infinitum

nackdelar singel:
Kan bli lite ensamt om natten.
Ingen som man kan avlasta sina tankar på.
Ingen städhjälp.
kondom, orolig för könisar...

OK, jag vet att kanske inte singellivet passar alla och många söker aktivt efter en partner, men gå fan inte och racka ner på oss som faktist inte är ett dugg intresserade av ett seriöst förhållande!
Jag menar inte att jag är omöjlig, men jag söker fan inte aktivt efter ett förhållande!
Tanken på att man redan första gången man träffas skall gå in med tanken att man kanske skall dela livet med denna person är rent ut sagt löjlig.
Hur fan skall man veta det?

Förtroende och känslor växer fram med tiden, bättre, i alla fall för mig, att bara glida runt och träffa lite folk, sen ser man vart det leder, kanske kk ett tag, kanske inget, och kanske, kanske, kanske blir man ett par.

Men det är inget man kan veta från början, och därför söker jag inte..

Ok, det ja vill ha sagt är:
Det behöver inte vara synd om oss singlar, vi kanske t.om mår bra av det.
Det är otroligt jobbigt när folk säger att man måste träffa nån, och beklagar att jag är singel.
Ja, jag träffar jättegärna din söta singelkompis, men låt fan oss sköta grejjen, det e fan upp till oss om vi vill inleda nått, bara vara kk, eller bara skiter i det.

Jag gillar liksom inte pressen av att veta att hon vill ha nått seriöst från början, det stöter bara bort mig...

Ta dagen som den kommer, njut av sekunden så blir du lyckligare, när det är dags att stadga sig så lär man märka det själv, utan att alla skall påpeka det hela tiden.

Tack för ordet!!